Dagens inlägg kommer handla om hur mycket jag saknar vissa personer.

Jag satt och tänkte lite idag och kom på hur mycket jag saknar vissa personer. kommer namnge vissa men inte alla.

Mirre.
Dig saknar jag hur mycket som helst, nästan mest, men jag är fast inställd på att jag ska lyckats få tag på dig på telefon. Och jag ska försöka att ta mig till London för att hälsa på dig.
Saknar våra galna fototurer och att sitta och spela zelda med dig.

Oscar.
En riktigt bra vän som alltid kunde få mig att skratta. Du hjälpte mig igenom en tuff del av mitt liv men nu hör jag aldrig av dig längre...

Caroline
Har känt dig sen vi gick på dagis. Vi har skrattat med varandra och upplevt mycket tillsammans. Vart har du tagit vägen?

Marcus
Du får mig alltid att må bättre. Tyvärr så syns vi väldigt sällan, både du och jag är dåliga på och höra av oss, och du jobbar mycket. Hoppas på att kunna träffa dig snart dock.

Sofia, Jessica, Tobias och alla andra personer jag känner i den här stan som jag är allt för dålig på att höra av mig till. Sparka på mig någon dag!

Och slutligen... Den jag faktiskt saknar mest.
Du som alltid fick mig att må bättre och som alltid ringde eller kom hem till mig när jag mådde dåligt. Som ringde ett två timmars samtal till mig som kostade jag vet inte hur mycket, när du bara  träffat mig en gång. Du hjälpte mig när jag mådde som allra sämst förra hösten, ringde mig när du var allt för långt bort för att egentligen ringa. Som lämnade mig ett brev när jag skulle bort en vecka, så att jag inte skulle känna mig lika ensam.
Du som förstod mig utan att jag ens behövde säga någonting. Du bara visste.
Var är du nu? Jag hör nästan aldrig av dig. Du borde förstå vem du är, och om du gör det är det upp till dig vad du gör sen.


Förstår att vissa jag nämner förmodligen aldrig kommer läsa det här. men jag fick skriva det iallafall.
Nog med sentimentalitet för ikväll...

Peace out.
Ciao!